”Med motivation är allt möjligt, oavsett ålder”

Hela sitt yrkesliv har hon ägnat åt att undervisa, motivera och utbilda barn och vuxna. Fritidsledaren- och församlingspedagogen Kristina Göranzon blev uppsagd på grund av arbetsbrist, och valde att utbilda sig till ämneslärare med stöd från TRS. − Man kan mer än man tror, menar Kristina.

Hon möter upp på Uppsala tågstation. Kristina Göranzon är en glad och varm 59-åring, ursprungligen från Kalmar, men har bott av och till i Uppsala under åren. Det visar sig även att Kristina är en utmärkt stadsguide.

− Där har du Domkyrkan, Bokhandeln Arken, och där på Pastoralteologiska institutet arbetar min man Anders, som är präst, berättar hon.

Vi fortsätter promenaden hem, med några guidestopp på vägen till Anders och Kristinas hem, som till viss del präglas av deras år i Sydafrika. Färgstarkt afrikanskt konsthantverk- och bonader pryder väggarna, och hyllrader fyllda med litteratur om det mesta. Vi slår oss ned med varsin kopp te och äppelkaka i vardagsrummet.

− Jag är uppväxt med en mamma som var lärare, pappa socionom, samt en syster. Jag minns hur engagerad mamma var i sitt jobb. Hennes elever kom ibland hem till oss och hälsade på. Och pappas klienter kunde ringa hem till oss ibland. Pappa kunde svara: ”Nej, men tjena Affe,” som om det vore en gammal vän. På söndagarna gick vi till kyrkan, och under storhelgerna på julen så åkte hela familjen och sjöng för alkoholisterna på torken (behandlingshem för alkoholister). Det var helt naturligt för oss barn.

Studerade på Sigtuna Folkhögskola

Kristina växte upp under 60 - 70-talet politiska era. Hon ägnade sig åt musik- och teater. Något senare sökte hon in till fritidsledar- och församlingsassistentutbildningen på Sigtuna folkhögskola - och kom in. Efter ett halvår flyttade hon in till ett kollektiv i Uppsala. Första jobbet fick hon sen som fritidsledare i Uppsala.

Och på den vägen har Kristinas yrkesliv fortsatt att ringla via församlingsassistentjobb, arbete på barnhem, skolkyrkoarbetare, ungdomsledarjobb och arbete på stiftskansliet Växjö. Kristina brinner för metodik och pedagogik och hon beklagar att man i kyrkan inte värderar pedagogyrket eller förstår att man är utbildad för alla åldrar.

− Vi har fått fem barn. Idag är de 33, 31, 29, 29 och en 28-åring. Familjen har oftast flyttat dit Anders fått jobb, men 2002 var det jag som fick jobb i Sydafrika, i Bloemfontein. Det var ett jobb som ungdomsledare i den svarta Lutherska kyrkan. Det var tufft för våra barn, men den yngsta i barnaskaran såg fram emot att flytta. Han ville se apor och lära sig latin, säger Kristina och skrattar åt minnet.

I Sydafrika bodde- och arbetade de i två omgångar. Anders som präst- och lärare och Kristina arbetade vid det andra tillfället i Sydafrika med kyrkorelationer.

Arbetsbrist

Vi tar ett skutt framåt i samtalet - till år 2016 då det bara är Kristina, Anders och deras sydafrikanska Jack Russel hund Ludde, som nu bor tillsammans i Uppsala. Barnen har flugit ut ur boet.

−Jag fick då jobb som föreståndare på Stadsmissionen i Uppsala, på Cross Roads, där man ger råd och stöd till EU-medborgare. Där arbetade jag i 2,5 år.

Då de inte fick mer ekonomiskt stöd blev Kristina uppsagd på grund av arbetsbrist, men fick ett utredningsarbete fram till januari 2019. Kristina berättar att flera gånger under hennes yrkesliv har hon varit på väg att plugga till lärare, men det har alltid varit något jobb som dykt upp, som gjort att hon inte sett något större behov just då av att hoppa på en utbildning.

− Efter att jag blev uppsagd fick jag kontakt med TRS. Jag fick en jättebra rådgivare i Linda Lekander. Hon var tydlig och bra och hon berättade vad jag kunde få hjälp med. Jag hade då redan påbörjat att studera till ämneslärare i religion under hösten. På dagarna arbetade jag och på kvällar- och helger pluggade jag. Jag fick stöd av TRS till böcker, och kommer förmodligen kunna få motsvarigheten till studiebidrag i två terminer - det är fantastiskt.

Meningsfulla år

För tillfället studerar Kristina hundra procent på distans, men står även till arbetsmarknadens förfogande, och ser framför sig att kombinera studier med lärarvikariat. Kristina räknar med att vara klar med sina studier i religion, svenska som andra språk samt pedagogik om två-tre år. Då har hon cirka åtta-tio år att arbeta, som hon anser känns meningsfulla år att kämpa för.

−Det är möjligt att studera på ”äldre dar.” Man har andra associationer nu, än när man var 25. Men det är viktigt att man är motiverad, och att man kan söka ekonomiskt stöd. Man kan så mycket mer än man tror.

Text och bild: Birgitta Stolt